Etter at min mor døde fikk jeg en god del kort med hilsninger fra venner og kjente. Disse kortene har jeg tatt vare på, og iblant når jeg rydder i mine papirer dukker de opp. Jeg er glad jeg har gjemt dem. I mine tunge perioder, føler jeg meg ofte så alene, så forlatt. Når jeg så leser disse kortene, blir jeg ofte overrasket over alle som har brydd seg, og om den varmen de har gitt meg. Jeg innser da at jeg slettes ikke er alene. På ett av kortene jeg nettopp fant igjen, er det skrevet et sitat. Det gav meg noe å tenke på."Da først vet du at du er til, når du ikke står det ut lenger, og enda må"
Olav Duun
9 kommentarer:
Kloke ord. Når jeg var liten, og ting var vanskelig, sa min mamma alltid: Livet er en gamp, og jag vill inte rida... Vet ikke hvor hun hadde fått det fra, men det høres jo svenskt ut.
leah: ja det høres veldig svenskt ut, kanskje våre svenske bloggere kjenner det igjen?
Fin bild og tekst.
Det som leah skriver får meg att minnes ett uttryck fra Jemtland:
" Livet är en strid,
striden är en kamp,
kampen är en häst,
- måste jag rida? "
ha de!
Inkan :)
Inkan: jættefint uttryck, mulig ordene til leah kommer fra det jemtlandske uttryck. Det er jo noen likheter der. Spennende.
Fine ord av Olav Duun.
När min pappa dog, fick mamma mängder med brev och kort. Hon, som egentligen inte brydde sig om sånt, blev så glad och tacksam.
Jag minns att hon om kvällarna satt och läste dem om och om igen.
Det var som att vada omkring i ett hav av omtanke, sa hon.
Elisabet: ja det er noe der. Man trenger nok den omsorgen og det er så godt å få den. Det var utrolig bra sagt av din mamma...att vada i ett hav av omtanke. Den ska jag komma ihåg.
Det var et fint sitat!
Jeg kjenner jeg blir litt trist når jeg leser deg skrive at du kan kjenne ensomhet...samtidig er det noe inni meg som føler et fellesskap da...ensomheten er liksom en del av oss alle..av det å være menneske...i perioder.
Godt å lese det du skriver...og kommentarene du får..
Legg inn en kommentar